-
Det var en dag när jag åkte till farfar och farmor för att hälsa på. Kommer ihåg när jag satt i soffan och lekte med min leksakshund som jag hade fått i julklapp. Var väl ungefär 10-11 år. Jag kommer ihåg att Han var väldigt på. Att jag var tvungen och pussa han på kinden och läpparna. Ville inte vara nära Han så jag gick in till ett annat rum för att titta på tv. Låg på sängen och sen var det någon som öppnade dörren. Självklart så var det Han. Han satte sig brevid mig och började komma närmre och närmre. Han la sina läppar på mina och sedan kände jag Hans tunga. Jag försökte flytta på mig men det gick inte. Sedan reste han sig och gick ut. Sen tittade jag på tv som att inget hade hänt. Jag fattade ingenting för jag var så himla ung. Nu när jag är äldre så fattar jag.. Fyfan vad äcklig. Hur kan man göra så mot ett barn?
Har inte sagt detta till någon men ett barn ska inte behöva uppleva sånt här. Hade bara lust och skriva av mig lite..
/åsa
Varför?
Frågan är varför jag inte kan gå vidare? Jag vill så gärna gå vidare men mitt hjärta säger nej. Varför just han? Allt skulle vara så mycket enklare om han kunde försvunnit. En stor del av mig vill ta bort han från allt men den större delen tar över den delen. Vilket hindrar mig från att gå vidare.. Jag vill skriva till han att jag smågillar honom men jag vet att han kommer tycka att jag är helt jävla trög. Shit, vad händer med mig asså...? /Åsa
Bild från där jag var lyckligast.
Så länge sen..
Helt sjukt hur mycket som har förändrats på 1-2år, men även på bara några månader. Saknar verkligen hur allt var förr. Alla kvälls promenader med Jonna, alla mys kvällar med villstad tjejerna och alla dom stunderna då alla var sams. Helt sjukt igentligen hur mycket folk har förändrats också, både posetivt och negativt. Alla har blivit så "vuxna", men igentligen är vi alla så jävla små! Vill bara att allt ska bli som det var förr, även fast att jag just nu är jävligt glad för hur allt är! Känslan när man går förbi folk som man umgåtts med förr är helt sjuk, liksom man var så sjukt nära varandra förr och nu pratar man inte ens? Fattar inte vad som har hänt.. Allt jag kan säga är bara att jag saknar hur allt var förr! / Emelie
Tears are unlimited
Visste inte att man kan vara så ledsen. Visste inte att en människa kunde gråta så jävla mycket. Att någon kan såra en så mycket, det är sjukt. Detta är första gången i mitt liv där jag är så jävla ledsen. Har alltid varit den glada personen men det går inte så bra just nu.. Det värsta är att man måste gå till skolan och dra på ett leende. Som att inget har hänt. När man innerst inne vill gråta så tårarna rinner ner för kinden. Det är nog det värsta. Men jag ska vara stark. Jag ska klara detta även om det är så jävla tufft. Bara att torka bort tårarna och tänka på det positiva i livet.
Tackar alla mina fina vänner för stödet, världens bästa.
/Åsa
Emo inlägg
Varför känner jag mig så ensam? Jag har världens bästa kompisar runtom mig men ändå så känner jag mig så ensam. Vet inte varför jag blir deppigare och deppigare för varje dag som passerar. Har mina dagar där jag är skit glad men så kommer någon känsla och förstör allt. Vill bara flytta härifrån och börja ett nytt liv..
Förlåt för detta inlägget men var tvungen och skriva av mig lite. /Åsa
Godnatt
Att älska någon gör ont, att älska någon kan vara både lätt och svårt. Att älska någon är vackert, men det finns också en mörk sida av det. Att älska någon är som att få klarhet i allt man söker, att älska någon utan att bli älskat tillbaks är jobbigt. Men att älska någon och bli älskat tillbaka, det är det finaste som finns. Att älska och att bli älskad är det enda vi behöver, speciellt när vi är så löjligt kära i någon. / Emelie
Dubbelmoral
Efter att ha träffas/umgåtts med en del tjejer i 1år i skolan nu så märker man vilken jävla dubbelmoral så jävla många har!! Man säger ena stunden "jag är stark kan klara mig själv", men sen samsar man folk som man inte ens känner och berättar alla sina fucking problem, liksom tror du dom verkligen bryr sig? Och när man ena stunden kommenterar en blogg med kommentarer som är tykiga och kaxiga men andra stunden smsar man "hur mår du" och sen skriver om sina egna problem igen. Är så jävla trött på detta så snälla bara gå och häng er! Och speciellt såna tjejer som härmar och försöker vara någon man inte är, och när man säger till dom så får man till svars "jag är mig själv till 100%", liksom va?! Sen när blev det att va sig själv när man härmar någon annan så jävla mycket så att det syns enda till kina!! Fattar inte hur ni står ut med er själva seriöst för det är bara patetiskt! Liksom varför inte bara ha ett face och va dig själv istället för att ha 100 olika? Och varför inte säga det du tycker/tänker direkt istället för att gömma dig bakom massa lögner? Och framförallt, varför säga saker som t.ex hur du mår till någon som inte bryr sig ett skit eller som du inte ens känner?!! Så jävla sjukt!
Förstår att många kommer bli irriterade över detta inlägget men låste bara få det sagt. Så om min har något och säga om det, säg det till mig inte mina eller dina vänner, utan till mig! / Emelie
Jävlar vad det ska vara ett snack om asiater då
Haha, ja. Rubriken stämmer rätt så bra. Jag menar, det verkar som alla har något emot oss asiater i skolan? Jag menar, vad har vi egentligen gjort? ;) Fall man går i uppehållsrummet: ''HEJ ÅSA *någon jävlig ful wannabe asiat dialekt*. I klassrummet, något asiatiskt, ja då tittar man på mig och säger ''ching chong''. Asså vafan. För det första, så pratar inte asiater så utan det är bara ni som ogillar/har något emot asiater som har kommit på det, för det andra så är sååå jäkla orespektlöst. Jag tar ju inte emot det, men det börjar bli ganska jobbigt. Det har ju alltid varit så i mellanstadiet. PLUS, så jävlar många frågor på ask ''gillar du asiater''? osv osv, ni fattar principen. Äh, blir bara så sur. //ÅSA
fuck the haters
Idealet om den perfekta kroppen
Asså jag har tänkt på detta väldigt länge. Alla ungdomar vill ha den perfekta kroppen. Varför? Jo, samhället, media, allt, det är dom som påverkar oss! Om man har fett runt magen så är man tjock, om man har stora lår så är man tjock, osv osv osv. Utan alla bilder på vackra modeller i tidningar och sånt så skulle vi aldrig ha tänkt så. Vi skulle vara nöjda med våra kroppar utan att tänka '' jag måste se ut som henne, jag måste ha den kroppen ''.Om man vill ha den kroppen så ska man göra på det rätta sättet genom att träna och inte att banta. Modellerna blir ju smalare och smalare för varje år som kommer, år 2054 så kommer vi säkert bara ha skelett kvar. Till och med skyltdockor i affärerna är smala som är pinne, kan dom inte variera lite och visa att det är okej hur än kroppen ser ut och att det fint?
Aja, fattar inte grejen med detta. Ville bara skriva av mig lite :), puss /åsa
Tråk
Gvd tjejerna kommer idag senare vid 6tiden. Drar ut med dom en stund då och sedan får vi se vad som händer ;-)
perfect body
Aaaah, man får ju så jäkla dåligt självförtroende när någon annan säger att den är tjock, när hen egentligen är skit smal. Jag har typ 3 magar och shit, har bara lust och slå till personen och säga '' Du är förfan inte tjock, du är fin som du är. Du behöver inte ändra något, det är din hjärna som lurar dig'' .. Jag säger inte att jag är tjock eller smal, men om jag tycker att jag är tjock får jag tycka det, eller hur? Jag har en ganska stor mage som jag inte tycker om. Det var en som sa till mig att min magen var stor, jag hade bara lust och gråta. Visst, den var ju stor men att säga det? Näe, jag tycker att man borde hålla det för sig själv. Tror inte att du skulle tycka att det var så roligt om någon sa det till dig. Jag skrattar bara bort det men insidan är ju knappast kvar.
Jag hatar att bada med andra. Jag skäms över min mage och vill inte att andra ska se den, täcker oftast över magen osv. Jag blir så avundsjuk på alla med den perfekta kroppen. Men jag ska försöka lära mig att min kropp är fin som den är, alla kroppar är fina som dom är..
Jag har funderat länge på att träna och sånt. Och jag tror att jag ska börja för jag vill ha min drömkropp, den ska jag få. Vi får bara vänta och se. /åsa
I would
Satt och tänkte innan , tänkte på hur allt kunde bli som det är nu. Hur så mycket kan förändras på bara ett halv år.
Hur så många personer kan försvinna från ens liv på så kort tid och hur så många personer kan komma in i ens liv på så kort tid. Saknar ibland jävligt mycket hur allt var innan , i 6:an var liksom ALLT perfekt. Vi alla hade förväntningar för hur Nordin skulle vara och vi var oss själva till 100%! Vi va som en familj om någon var ledsen brydde sig alla och om någon skrattade så skrattade vi alla ihop. Då hade vi planerat hur ALLT skulle bli , vilken klass vi skulle gå i , med vilka och vem vi skulle tillbringar resten av våra liv med , haha.
Men nu , nu när man väl är där , när man går på Nordin när man gör alla dom där sakerna som man längtat efter så saknar man allt man hade förr! Man hade folk omkring sig som brydde sig , man behövde inte bry sig vad folk tyckte om man gick i mjukisar 24/7 till skolan osv. ALLT blir så jävla mycket mer komplicerat nu än vad det var innan. Och man är så jävla rädd för vad folk ska tycka! Man är så in i helvetes rädd för att säga saker som kan skapa kaos , och man lär sig mer och mer om det för varje dag som går. Önskar att jag bara kunde stoppa tiden och leva om hela mitt liv , göra alla misstag ogjorda och göra massa mer saker än vad jag gjort även inte göra vissa saker. Äckligahorfittliv ! Godnatt . / Emelie
01:15
Ligger och läser gamla meddelande med gamla kompisar (skrev hur fult som helst). Saknar faktiskt dom, något otroligt mycket ibland. Kanske är det bara minnena som man saknar. Underbara minnen. Men vänskapen är väl menat att ta slut för det kommer ändå ta slut.
Jag är jätteglad att ha mina kompisar i mitt liv, dom gör allt bättre. Utom dem skulle jag.. Jag vet inte vad jag skulle vart då. Guldvärda.
Nu ska jag iallafall sova så godnatt. /åsa
Bli starkare än någonsin!
Måste bara få skriva av mit lite ..
Vissa av er killar kanske inte fattar det där med att tjejer är ledsna ibland .. Efter att det hänt något osv.
Bara för att man är ledsen betyder inte det att man går till första bästa kille för att hora sig eller tycka synd om sig själv. För liksom det vi är ledsna för , det är det vi vill fixa . Om det är så att man förlorat den man älskar så vill man såklart ha tillbaks den personen i sitt liv ! Och inte nån annan , för liksom varför skulle man vilja ?
Men liksom samtidigt kan det ju vara skönt att tycka synd om sig själv osv , men tjejer ni måste tänka på ER !
Man kan inte gå runt och tro att allt kommer fixa sig utan att man gör något åt det!
Och jag vet att vissa kanske mår bättre av att gå till nån annan kille direkt efter att man kanske har gjort slut med sin gammla osv , men det är inte så enkelt ! Man blir inte lyckligare för det , man mår bara sämre efter!
Och jag vet att vissa kanske mår bättre av att gå till nån annan kille direkt efter att man kanske har gjort slut med sin gammla osv , men det är inte så enkelt ! Man blir inte lyckligare för det , man mår bara sämre efter!
Och ni kanske tror att tjejer är lätta att få när dom är ledsna och blivit dumpade men så ska det inte vara ! För vi ska vara starkare än någonsin! Visst man gråter och man äter massor av onyttiga saker som choklad osv , haha men det blir bra ! Och det hoppas jag att ni alla förstår ! För det är inte lätt att vara ledsen och man får vara ledsen men bara för att man är ledsen så behöver man inte göra massa dumma och onödiga saker som man sen kommer att ångra! / Emelie
...
Vet inte längre vad jag ska göra åt allt , om jag ska ligga och gråta tills allt blir bra eller om jag bara ska slå alla dom personer som jag inte orkar med. Och liksom vet inte hur allt är heller , vet inte vem jag kan lita på riktigt och vet inte vad folk tycker och tänker längre! Vill inte vara den där jobbiga ungen igen som frågar samma sak 1000ggr men är så jävla rädd och så jävla ledsen just nu och vet inte vad jag tror längre. Vill bara att allt ska vara perfekt och att alla ska vara glada och nöjda och att alla ska sköta sig själva , skita i alla andras kompis problem eller annat som dom inte har med att göra! Önskar att jag kunde ändra mig själv just nu och inte vara så jävla mesig , inte ligga och gråta varje kväll för att jag inte tror på mig själv. För att jag tror att alla andra har det så jävla mycket bättre och för att jag tror att nått ska hända.. Vill inte förlora någon och vill inte bråka med nån , men orkar inte heller spela som att allt är bra som att allt är perfekt och som att jag är lycklig och glad hela tiden. För det är jag inte! Satt i skolan idag flera lektioner i rad idag och ville bara gråta , tårarna var så nära att bara rinna ut.
Ville bara springa ut ur klassrummet och gråta , ville att någon skulle bry sig , att någon skulle hålla om mig och fråga om allt var bra , fråga om det var nått fel. För orkar inte låtssas längre .. / e
Damp.
Det värsta som finns är seriöst att se sina vänner ledsna och sårade. Att veta att den personen som sårat är så jävla dum i huvudet och fattar inte att den gjort nån ledsen. Om jag kunde så skulle jag fan skjuta dig och jag skulle fan inte ångra det! Om du bara fattade vad du stallt till med och hur mycket du har sabbat ! Åhhhh vill bara sätta en kula i ditt huvud och i ditt hjärta så du vet hur mycket du har förstört! / Emelie
Jag goes emo
Jag är inte en sån där tjej som är rädd för att göra misstag , rädd för att ens vänner ska svika eller att någon ska ta det som är mitt . Eller det brukade bara så iallafall. Men nu när allt är så perfekt när jag har alla dom jag älskar omkring mig så är jag så jävla rädd , rädd för att förlora det som är viktigast mina närmsta vänner och pojkvän.
Jag brukar inte vara sån som blir arg eller avundsjuk bara för att någon snackar med mina kompisar eller för att nån gillar en bild på facebook , men har du någon hjärna i huvutaget ? Hur tror du det känns när du säger skit till mig om någon och sedan är som värsta änglen mot den personen ? Och hur tror du att det känns när du håller på och försöker att få mig att må dåligt och försöker få mig att fölora allt det där som betyder någon.
Vet inte längre vem jag är , hur jag ska bete mig för att göra allt rätt eller vad jag ska göra för att alla ska vara nöjda. Önskar bara att alla kunde hålla sig utanför , att alla dom som igentligen inte bryr sig och som bara vill förstöra , att dom bara sticker här ifrån. För jag har förlorat tillräckligt med personer i mitt liv och jag vill inte behöva förlora fler ! Också när någon säger "nä jag kan inte va ikväll , orkar inte" också ser man på sin väns blogg att dom varit ute och gjort massa saker ? Hur tror ni att det känns ? Att se att ens vän ljugit för en och sagt nä jag orkar inte till en själv och sen stuckit ut med massa andra ... Åhhh ska gå och bli emo ..
Så rör inte det som är mitt och försök absolut inte att få mig att bli arg/avundsjuk för mår bara piss av det ! / Emelie
Skriver av mig igenom ett damp inlägg!
Varför ska man vara så jävla slut i huvudet så att man börjar klaga och se ner på personer som inte är från samma land? Eller som ser ut på ett annat sätt en sig själv ? Liksom alla som är männsikor tar illa upp av bara en kommentar som "du har fula skor" eller något sånt. Och bara för att någon kanske inte har råd med samma saker som du eller inte får göra alla dom sakerna som du gör måste men då se ner på den personen ?
Och bara för att en person är från ett annat land måste man då ge rasistiska kommentarer eller behandla den personen på ett annat sätt ? NEJ !!
Liksom vad känar du på att vara elak ? Vad känar du på att säga taskiga saker och kränka folk ? INTE ETT SKIT! Du får bara folk emot dig och du blir mer hatad för varje person du gör så mot ! Och du får kanske till och med folk att vilja ta livet av sig eller börja hata sig själv!
Det är okej att vara annorlunda , det är okej att se ut som man själv vill och det är okej att vara från ett annat land.
För liksom det skulle inte vara kul om alla såg likadana ut eller ALLA kom från samma land , för liksom det är det som gör oss olika. Att vi kan prata olika språk eller har vårat speciella sätt vi ser ut på.
Blir så jävla arg på personer som behandlar andra som om dom vore mindre värda och som om att alla andra är sämre än vad man själv är. För ni som tänker att "alla invandrare borde åka här ifrån" eller "alla som inte är lika snygga eller rika som jag borde inte vara omkring mig" , jag skulle seriöst vilja skuta varenda en av er !
För det är så jävla taskigt att säga saker som gör andra ledsna , även fast att det inte syns på utsidan så känns det alltid på insidan , vem det än är och vad det än är du säger.
Och om ni nu måste hålla på att vara så jävla dumma i huvudet kan ni la säga det till era perfekta vänner eller någon som är likadan som dig ? Men det kommer inte heller f unka för om du klagar på andra så kommer ALLA att ha något att klaga på hos dig ! Och du vill väll vara så perfekt som alla tror att du är ? Eller är det så att du bara är en liten mes och säger dumma saker till och om folk för att vara cool ? Förlåt att göra dig besviken men det gör bara att folk ser dig som en jävla idiot!
Och sen till en annan sak , alla ni tjejer som tror att ni är coola bara för att ni säger taskiga saker till era kompisar seriöst ni kommer inte komma lång! Liksom det är era vänner ni ska vara rädda om dom och inte säga dumma saker. Även om du bara skojar så kommer i slutänden ingen tycka att det är roligt. Men om ni vill ha rykten om att ni är bitchar som inte kan hålla käften stängd och att ni håller på med killar som era kompisar gillar så kör till , gör det men till slut som kommer du inte ha några vänner kvar !
Förlåt och älskar dig !
Har bara lust att skriva av mig lite så tar och gör det nu!!
2 år sen nästan som mitt liv blev skit enligt mig själv , var alltså runt 11 ? Och hade bara en tanke i mitt huvud hela tiden . " Du ska vara här för alltid och det kommer alltid att finnas här vad som än händer". Men så blev det ju inte!
Sommaren 2010 fick jag reda på att min mormor och hennes man skulle sälja sin gård med 9 hästar och jag totalt vände mig emot allt och alla! Ville inte prata med henne och ville inte ens träffa henne , varje gång hon ringde och jag svarade sa jag något kyligt och fick en stor klump i halsen av gråt. Kunde inte förstå det hon hade gjort mog mig och kune absolut inte aceptera det!
Minns den där sissta gången jag var där på gården och red "min" lilla bebis och stog där i stallet med honom och grät , grät stora floder och sa till honom att allt skulle bli bra. Att det skulle bli bra för både honom och mig. Att jag efter det inte skulle gråta något mer , att jag skulle minnas det som en bra sak och inte en ledsam sak.
Sommaren 2010 fick jag reda på att min mormor och hennes man skulle sälja sin gård med 9 hästar och jag totalt vände mig emot allt och alla! Ville inte prata med henne och ville inte ens träffa henne , varje gång hon ringde och jag svarade sa jag något kyligt och fick en stor klump i halsen av gråt. Kunde inte förstå det hon hade gjort mog mig och kune absolut inte aceptera det!
Minns den där sissta gången jag var där på gården och red "min" lilla bebis och stog där i stallet med honom och grät , grät stora floder och sa till honom att allt skulle bli bra. Att det skulle bli bra för både honom och mig. Att jag efter det inte skulle gråta något mer , att jag skulle minnas det som en bra sak och inte en ledsam sak.
Hur mådde jag då ? Jo jag var ledsen , arg , beskviken och ville alltså inte prata med henne , tänkte i mitt huvud att hon ljugit för mig och sagt bara några månader innnan att jag skulle kunna börja tävla och massa sånt !
Kände mig både lurad och sviken , känndes som att allt det vi gjort där ute bara varit för kul för tillfället och sen minnas tillbaks hur bra det var och att det inte kunde bli bättre än så ?
Men nu 2 år senare känner jag mig hemsk över hur jag betätt mig , känns istället nu som att det är jag som varit den "onda" eller hur man ska beskriva det. Känns nu som att det är jag som svikit människor och som att det är jag som gjort folks liv till skit. Och ja det har jag , jag vet att jag sårade många av det jag gjorde och för att jag betätt mig som jag gjorde . Men liksom vad ska jag säga ? Jag var en liten tjej med för stora drömmar och med för stora förhoppningar. Jag levde i nått som jag ingentligen inte hade ! Och visst jag är ledsen än idag för att jag inte längre kan åka dit och göra allt det där som jag gjorde så länge , men det är inte det som är saken!
Jag var inte rädd om allt det andra jag hade ! Jag var inte rädd om alla dom som brydde sig om mig , istället tänkte jag bara på mig själv och hur jag skulle må av allt! Men jag trodde då att det inte var jobbigt för henne , jobbigt för dom att sälja allt och fortfarande ha ett leende på läpparna. Det var dom som igentligen var ledsnast av oss alla! Det var dom som igentlien fick ge upp allt det dom hade och det var dom som fick ta den största smällen. Hon förlorade inte bara sitt hem och alla dom hästarna som hon och vi alla älskade så mycket , hon förlorade för en lång tid mig också. Jag var inte där när det var hon som var ledsnast , jag bara satt och tyckte synd om mig själv. Och nu idag känner jag mig så jävla dum ! Jag känner mig så jävla dum att jag inte insåg detta när allt började.
Så om du läser detta min älskade mormor vill jag att du ska veta att det var inte meningen om jag gjorde dig illa , om jag fick dig att känna som om jag inte ville ha nått med dig att göra ! Liksom igår var liksom den dagen då jag först förstod allt. Då jag hörde din röst i telefonen och fick reda på att du nu skulle få hem en av dina hästar , att du nu skulle få en bra början på allt det nya ! Och hoppas att vi alla nu kan få en bra början , och att jag nu kan fortsätta och tänka på detta sättet .
Men vi alla kommer alltid att sakna den tiden som var den bästa för oss just då , men vem vet om 2 år kanske vi har nått ännu bättre vem vet ?! Men jag kommer alltid att få några tårar i ögonen när jag tänker tillbaks på allt det vi gjorde och allt det vi hade , men liksom vad gör det när allt kan bli så mycket bättre ?
..
Känns som att allt inte är perfekt , allt det man saknar och är ledsen över kommer tilbaks och vet inte längre om jag ska vara glad,ledsen,arg eller lycklig. Har förlorat många och det enda jag vet är att jag inte skulle klara mig utan dig! Känns som att när jag är tvungen att säga hejdå kommer vara den svåraste dagen i mitt liv , och att inte se dig på riktigt på över 2 veckor ... det känns just nu som att jag inte kommer att klara det .. / e
