♥ R.I.P ♥
Jag saknar dom där dagarna då allt var bra , då alla man älskade fanns runt omkring än , då man inte visste vad döden var och då man trodde att alla skulle leva för alltid! Satt både idag och igår och kollade på gammla kort från när min farmor och gammelfarfar levde och även min lilla kompis Lady (min gammalfarfar och gammelfarmors hund) , jag var kanske runt 6 när dom dog , 10 när Lady dog och jag hade önskat så jävla mycket att dom fanns här idag! När jag ser alla bilderna på dom och mig så kommer jag ihåg massa minnen , sånna minnen som jag liksom glömt av men som fortfarande fanns kvar någon stans.
Satt och grät hur mycket som helst , både för att jag saknar dom och för att jag minns hur jävla lyckliga dom var och även jag. Hur många roliga stunder vi hade och alla dom saker vi gjorde ihop.
Jag minns att när dom dog så såg jag mina föräldrar vara ledsna , såg min pappa gråta för första gången och jag var så liten , jag förstod inte riktigt att dom aldrig skulle komma tillbaks.
Men när Lady dog var det jag som grät , minns att jag vaknade på morgonen och mamma sa att dom kört henne till vetrenären för att avlida henne .. La mig i sängen och grät hela dagen och mådde så jävla dåligt! För hon fick inte försvinna , hon var den som varit med mig ända sen jag föddes och liksom var det djuret som jag älskade mest av allt och känndes som att jag skulle dö utan henne , även idag kan jag inte fatta att hon är borta!
Önska att jag kunde få vara lite äldre när ni försvann så jag kunnat säga hur mycket jag älskar er och kunna förstå att ni skulle försvinna. För jag hann inte säga till er hur mycket jag älskar er och det viktigaste av allt jag hann inte säga hej då ! ♥♥
Var tvungen att skriva av mig lite ♥ / Emelie
Everywhere
Tankar överallt, hur kommer mitt liv bli? Hur känner jag mig? Glad eller ledsen? Vilka är dom riktiga vännerna? Betyg? Osv...
Tankarna flyger överallt.. Man hinner inte tänka på det. Plugget tar död på mig, försöker att göra mitt bästa i skolan. Jag känner att jag förväntar mig mer från mig när det gäller mina betyg. Fast ändå har jag bra betyg just nu. Jag hinner inte vara med mina vänner på fritiden. Bara när det är helg. Som ni kanske har märkt från mina inlägg.
När man först ser mig kan man tro att jag är glad, sprallig tjej. Men innerst är det en liten tjej som är vilsen, vet inte vad man ska göra. Innerst inne är det en del av mig som är helt uppriven. Dåliga minnen från barndomen, inget ett barn ska få gå igenom i hela sitt liv, någonsin. Genom mitt tonårs liv har det varit som en jävla berg- och dals bana. En del har varit bra, andra sämre. "Fake a smile", det har jag nästan gjort i hela mitt liv. Fast mina vänner gör det allt bättre. Dom är guldvärda och kommer minnas dom i all tid som jag är kvar här på jorden.
Man blir lite less på livet när det händer massa dåliga saker i ens liv. Men jag försöker stå på toppen.
Behövde bara skriva av mig. /å
Funderingar
Vet inte längre vad som är rätt och fel , vet inte längre om det är någon ide att fortsätta eller om det är dags för ett slut. När man inte längre och tid och inte typ orkar är det fortfarande okej ? Men endå när man älskar någon så grymt mycket så är det väll värt det ? Att få dom där små stunderna ihop och känna sig älskad och behövd. Dom där stunderna som värkligen betyder något , dom där stunderna man längtar efter varje dag.
Men vet inte längre om jag gör det rätta , att vänta på dom stunderna när du har tid och när du orkar med mig. Utan jag behöver också den där tiden , den där tiden att känna mig behövd. Den där tiden att känna att du fortfarande älskar mig och vill samma sak som mig. Allt är lätt från början men när det gått en längre tid känns det som att det är dags att gå vidare även fast man inte vill. Kanske är det dags att säga hejdå eller kanske dags att prata om allt , säga alla dom saker man tänker på och inte hålla något inom sig. Älskar allt det vi har och allt det vi haft men vet inte längre om vi gör det rätta , om du fortfarande känner likadant eller om du tänker på något annat sätt ?Kanske är dags att ta det mer seriöst och kanske tänka efter... Älskar dig mer än allt men räcker det? / e
Mår så jävla dåligt , skriver av mig.
Hade lovat mig själv att aldrig mer tänka på det , efter den där tiden då jag grät varje gång jag såg ett kort eller nått som påminde om det, alla nätter och kvällar jag bara låg och grät utan att någon kunde göra nått åt det.
Allt och alla som hade något med det mådde jag dåligt av , jag ville inte prata med nån om det längre och jag ville glömma det som om det hade varit en dröm , en dröm som pågått hela mitt liv . Som var det som gjorde att jag längtade tillbaks varje gång , det som gjorde att jag hade nått att tro på.
Tänk alla minnen som finns kvar där , alla saker vi lärde oss och allt det vi hann göra. Men tänk också allt det vi hade haft framför oss , allt det som vi hade planerat och alla löften som hade gjorts. Allt det jag såg fram emot bara tog slut , allt det jag hade önskat hela mitt liv , allt det som stog mig närmast hjärtat. En dag fanns det inte längre kvar. Efter att jag fick veta att det snart skulle ta slut , att jag aldrig mer skulle sova i huset eller kunna gå ut mitt på morgonen och kolla ut på allt , allt det som betydde så mycket!
Lovade mig själv i sommras att allt kommer att bli bra , det kommer att kännas som att det aldrig hade hänt , som att alla dom 11åren hade varit en dröm. Men kan inte längre tänka så , satte mig och tänkte på det idag och sitter just nu och gråter som en liten bebis , jag kan inte längre undvika allt. Allt der fantastiska som hände och alla dom stunder vi skrattade och grät. Alla dom sjuka grejer vi kom på och alla dom stunder vi grät av lycka. Om man ser tillbaks var allt alltid prerfekt, det var som en liten önske värld.
Men det är inte det att jag aldrig kommer tillbaks dit som är det värsta , det värsta är att vi inte kunde fortsätta. Liksom om vi hade fått mer tid kunde det bli ännu mer som en saga. Det enda jag skulle kunna önska nu är att jag fått minst 1 sommar till , 1 sista sommar som skulle vara mer fantastiskare än alla dom andra!
Bara att få se dig och alla dom andra en gång till skulle betyda allt! Bara få stå nära dig och få känna att vi kunde blivit så jävla bra ihop! Att jag skulle kunna ge dig så jävla mycket kärlek , och all tid du skulle behöva för att bli så där perfekt som jag vet att du skulle kunna bli. Att bara få gå en tävling med dig eller att få stå där i stallet igen och pyssla om dig. Det skulle betyda så jävla mycket!
Men jag vet att det kommer aldrig att bli så , vi kommer aldrig mer att träffas och jag kommer aldrig att komma tillbaks till det stället. Att tänka tanken för bara ett och ett halvt år sen skulle inte funka , det skulle alltid finnas där och man skulle alltid kunna komma tillbaks ! Det fanns liksom inget annat , det skulle vara för evigt !
(Mår så jävla dåligt just nu så det inte går att beskriva och känner mig så jävla dum samtidigt ! Men ville bara få skriva av mig och kunna erkänna det för mig sjäv. Och det handlar om en plats som jag alltid var på som liten , en liten stallgår med 9 fantastiska hästar där min mormor bodde. Tyvärr bor dom inte kvar där längre och jag mådde och mår fortfarande skit över det ! Och jag saknar det som in i helvete ! Speciellt min lilla kompis Bonzeif ♥♥.) // Emelie
Fuck you!
Jag var inte smal när jag var liten och jag är inte och kommer aldrig att kunna bli "smal". Men bara för det behöver man väll inte gå runt och säga att jag är fet ? Fråga mig om jag värkligen kan göra kullebyttor och om jag värkligen orkar springa och göra saker ? Liksom visst jag är inte smal som en pinne men jag är heller inte rund som en köttbulle! Jag är något där mittemllan , kanske inte så nära pinn smal men heller inte så nära köttbulle.
Liksom jag tränar minst 3gånger i veckan och jag har försökt att bli smalare men det går inte.
Och när jag får sånna kommentarer från folk sårar det , jag har värkligen inget självförtorende och har aldrig haft. Men just nu har jag bättre än någonsin men det sjunker för varje gång någon säger nått dumt.
Om det är någon jag inte känner så bra som säger sånna saker så tar jag inte in det men när det är folk som är mina vänner, personer som jag står nära och är vän med. Det sårar mer än något annat !
Det behöver inte ens vara om min vikt det kan vara om vilken jävla skit sak som hellst! Som om när jag frågar någon varför osv , måste du då kommentera taskiga grejer ? Måste du då säga saker som gör att jag mår dåligt ?
Förr var jag sån som inte kaxade imot för jag vet att jag blir som en tomat ! Hahah jag vet om det men nu så bryr jag mig inte så mycket ! Om jag tycker att du gått över gränsen och har hållit på länge nog mot mig eller mina vänner så kan du ge dig fan på att jag kaxar tillbaks! Och du ska fan inte tro att det är jag som kommer och ber om ursäkt sen , för det var inte jag som sagt kränkande saker och fått andra att mådåligt för det är du !
Jag stör mig också på er tjejer , skriver tjejer för det är absoult bara tjejer . Som har sånna jävla humörsvägningar. Visst jag har humörsvägningar sometimes men jag låter inte det gå ut på andra , och dom går inte som en jävla bergochdalbana. Liksom varför ena stunden stå och skrika på någon och andra stunden låtssas att vara bästavän ? Eller ena stunden vara bästavän och snacka och sen gå till någon annan och snacka skit ? Liksom vad tjänar du och alla andra på det ? Åhhh blir så arg....
Var bara tvungen att skriva av mig lite eftersom att jag inte mår så jätte bra ! Puss och hej! // Emelie
Skriver av mig lite
Kommer ihåg när vi var bästa vänner , inte sånna bästa vänner som gifter sig på facbook osv utan riktigt bästa vänner. Berättade allt för varandra och umgådes med varandra varje dag.
På den tiden var det bara du och jag , det blev nästan som att jag lämnade mina riktiga bästa vänner för dig.
Nu när jag ser dig eller går förbi dig får jag inte ens ett hej . Även fast vi möts i skolan varje dag så kan du inte ens säga hej ? Eller fråga hur jag mår ?
Då när vi var så bra vänner var jag så jävla nära att förlora dom vänner som igentligen betydde nått.
Även fast jag då igentligen var så jvla taskig mot dom så fanns dom fortfarande kvar när jag behövde dom , och se nu jag och dom är bättre kompisar är någonsin ! Och dom betyder allt för mig! Precis som jag trodde en gång att du gjorde för mig.
Idag tog jag tag i det och sa hej till dig men det enda jag fick var en blick som sårade mig så himla mycket !!
Jag förstod och insåg att man kan hitta vänner som är falska och vänner som är äkta . Men dom vänner som alltid kommer finnas där är dom som du haft längst ! Och det är dom som jag själv alltid kommer att finnas för !
tankar&tankar överallt
helluuu, ska bara skriva av mig liteee.
asså, vad är meningen med att kränka någon? Vill du vara den som vill förstöra någons liv? Du vet inte hur personen har det hemma. Jag är lite av en sån person.. alltså som typ säger massa dumma saker.. men jag försöker bättra mig. Jag vill inte vara anledningen att någon ska behöva komma hem och gråta istället för att vara glad. Så jag försöker ge ett vänligt leende till dom som jag går förbi i skolan. men ibland så tittar jag ner hehehehe.. är lite feg, känner ju inte alla i skolan.
ni rasister, ni är fan dom äckligaste. Kränker/mobbar någon pågrund av utseendet/ursprungsland/hudfärg. Ni känner inte ens dom personerna som ni kränker. Ta och lär känna personen innan du dömer den. Detta skriver för att jag delvis har blivit utsatt MEN för att jag tycker att alla människor har samma värde. Ingen ska bli utsatt för detta. Jag vill inte ens vara nära en rasist. Nu har jag i ord, sagt vad jag tycker om rasister. och andra saker. heh.
Dags och ändra på dina åsikter? för snart kanske det är försent för att karma kommer att ge dig en fet käftsmäll så du inte kan prata mer.
hejdå. /åsa
g 