Dessa tumblr bilder har backat up mig för har inget att blogga om. Jag har ett ganska sorgligt liv så de är nog inget jag vill att ni ska läsa om hehe.
Men nu får ni en beloved novell som ni måste älska alltså

Har ni någonsin gått emot alla ord och meningar och sagt emot alla för man trodde på något annat? Trodde på hopp? Ni vet kärlek och tralala som finns i filmer. Vem vill inte ha de liksom? Jag är en av dom tjejerna som vill ha det men behöver inte det. Kan leva utan det, men vad ska man göra när man är redan fallen? Fallen? Ni vet man är där nere, i det mörka hålet. När du är där nere så är du fast där känns det som. Är du stark kommer du upp en dag, men när kommer den dagen liksom? Om du ens är så stark då.
Vad ska du göra när du har bara en liten familj som kanske försvinner snart? För snart.. Du använde din positiva energi på någon jävel som leker med dig och har inget kvar. Vad gör du då? Vad finns de positiva då? Allt är slut?
Har du någonsin börjat böla så fort någon frågar dig vad som har hänt? Men jo tjena, den fråga rör dig hjärta eller hur? Den rör dina känslor. Även om vi inte vill höra den frågan måste vi få höra den. Vi måste få höra att det finns hjälp när vi behöver den.
Att se någon nära kämpa för sitt liv är nog något vi hatar. Vi vill inte se någon som har fått oss le ha smärta. Vi får själv en stor smärta. Fast om man tänker efter så är det inte alls svårt att skratta och le även om man har ont. Bästa sättet att gömma sin smärta.

Smärtan är så jävla stor helt enkelt.
Den blir bara större för varje sekund de går. Förtvivlande.

Bloggpaus/Bodil