Kommer ihåg när vi var bästa vänner , inte sånna bästa vänner som gifter sig på facbook osv utan riktigt bästa vänner. Berättade allt för varandra och umgådes med varandra varje dag.

På den tiden var det bara du och jag , det blev nästan som att jag lämnade mina riktiga bästa vänner för dig.

Nu när jag ser dig eller går förbi dig får jag inte ens ett hej . Även fast vi möts i skolan varje dag så kan du inte ens säga hej ? Eller fråga hur jag mår ?

Då när vi var så bra vänner var jag så jävla nära att förlora dom vänner som igentligen betydde nått.

Även fast jag då igentligen var så jvla taskig mot dom så fanns dom fortfarande kvar när jag behövde dom , och se nu jag och dom är bättre kompisar är någonsin ! Och dom betyder allt för mig! Precis som jag trodde en gång att du gjorde för mig. 

Idag tog jag tag i det och sa hej till dig men det enda jag fick var en blick som sårade mig så himla mycket !!

Jag förstod och insåg att man kan hitta vänner som är falska och vänner som är äkta . Men dom vänner som alltid kommer finnas där är dom som du haft längst ! Och det är dom som jag själv alltid kommer att finnas för !