Jag saknar dom där dagarna då allt var bra , då alla man älskade fanns runt omkring än , då man inte visste vad döden var och då man trodde att alla skulle leva för alltid! Satt både idag och igår och kollade på gammla kort från när min farmor och gammelfarfar levde och även min lilla kompis Lady (min gammalfarfar och gammelfarmors hund) , jag var kanske runt 6 när dom dog , 10 när Lady dog och jag hade önskat så jävla mycket att dom fanns här idag! När jag ser alla bilderna på dom och mig så kommer jag ihåg massa minnen , sånna minnen som jag liksom glömt av men som fortfarande fanns kvar någon stans.

Satt och grät hur mycket som helst , både för att jag saknar dom och för att jag minns hur jävla lyckliga dom var och även jag. Hur många roliga stunder vi hade och alla dom saker vi gjorde ihop.

Jag minns att när dom  dog så såg jag mina föräldrar vara ledsna , såg min pappa gråta för första gången och jag var så liten , jag förstod inte riktigt att dom aldrig skulle komma tillbaks.

Men när Lady dog var det jag som grät , minns att jag vaknade på morgonen och mamma sa att dom kört henne till vetrenären för att avlida henne .. La mig i sängen och grät hela dagen och mådde så jävla dåligt! För hon fick inte försvinna , hon var den som varit med mig ända sen jag föddes och liksom var det djuret som jag älskade mest av allt och känndes som att jag skulle dö utan henne , även idag kan jag inte fatta att hon är borta!

Önska att jag kunde få vara lite äldre när ni försvann så jag kunnat säga hur mycket jag älskar er och kunna förstå att ni skulle försvinna. För jag hann inte säga till er hur mycket jag älskar er och det viktigaste av allt jag hann inte säga hej då ! ♥♥