Ni vet kanske alla den där känslan när allt går från super bra till dåligt , när man går från att må jättebra till att gråta varje gång nån nämner namnet på en person. Jag har mått supersåligt nu i några dagar för jag förlorat en person som jag älskar över hela mitt hjärta. Men saken är den att jag har inte förlorat honom , jag har bara förlorat hans hjärta och jag kommer kämpa för få tillbaka det! Varje gång någon snackar om honom eller frågar mig om honom får jag en stor klump i halsen. Men från och med nu ska jag vara stark , jag ska börja se framåt och kolla folk i ögonen istället för rakt ner i golvet. Och det som gör mig så jävla lycklig är att han fortfarande finns där , och varje gång jag kramar honom känner jag mig trygg och jag känner mig starkare. Han fick mig att tro på mig själv men han har också fått mig att må jävligt dåligt , men han får mig alltid att känns mig trygg och det är allt som spelar någon roll just nu ! Och om några veckor eller månader kanske vi båda inser att det är meningen att vara tillsammans eller så hittar vi någon ny , men vi kommer alltid att vara väldigt några vänner tack vare allt vi gått igenom och gjort och det är jag jävligt tacksam över. För en bättre person än honom finns inte att hitta! / Emelie